Det är svårt att beskriva & förklara. Hur det var då. När jag trodde att jag upplevde kärlek, ett förhållande.
Tur då att det finns de som kan sätta ord på det. 

Jag hoppas att alla får uppleva den känslan som jag fick när jag upptäckte hur mycket styrka jag hade inom mig. Hur envis jag var. Känslan som uppstår när man får uppleva det som man drömt om. Att vara fri. 

Jag vet inte vad det var som jag upplevde då. Det är över sedan länge. Numera är det ingenting. Som ett kapitel i livets bok som jag rivit ut. Som raderats. Som aldrig kommer att nämnas igen.

Det är nu jag vet hur riktig kärlek känns. När det nästan gör ont i hjärtat av lycka bara när personen dyker upp i tankarna.