Jag vet att det kanske är lite töntigt, men jag är en riktig djurvän och katter har jag alltid haft.
Akilles är min första egna och det verkar hon veta om.

Hennes förra ägare var inte alls snäll mot henne. Jag vill knappt tänka på hur man kan skada någon så oskyldig. Hennes dåliga erfarenheter från denna ägare kan nämnas, men jag blir bara arg.
Sen fick jag en kväll nog av att höra från folk som vistats där om hur hon behandlades.

Åkte dit och hämtade henne dagen efter. Jag bar henne på axeln, utan bur eller koppel. Hon ville nog därifrån. Hon protesterade inte för fem öre.
Mamma ville inte ha en till katt(en tredje) men hon blev kvar och nu har det snart gått 4 år.
La henne på en filt och visade henne att "här ska du sova". Sen dess är filten nästan det enda hon sover på.

Vi behandlade hennes skabb, öron och ögoninfektioner som hon hade. Hennes uppbrända morrhår växte ut och hon började lägga på sig vikt. Hon kan fortfarande vara lite harig, men hon är ändå ganska nyfiken. Hon morrar varje dag när brevbäraren kommer och när hon  hör från balkongen att någon kommer in genom porten.

Hon tyr sig bara till mig och gillar ingen annan. Hon kan ibland låta sig klappas av mamma om hon är på riktigt goshumör. Hon är en liten bitch mot kattungarna, men ibland kan även hon vilja busa med de och tvätta de.

Ja hon är min lilla sötnos ! Bara min !
När jag flyttar så ska hon få åka till veterinären, hon har det fortfarande trångt i näsgångarna.
Hon snarkar lite typ, fast när hon är vaken.